Som entreprenör och investerare, i synnerhet inom det sk. Cleantech -området, funderar man ofta på hur vi skall kunna dra nytta av ett drygt 30 årigt svenskt miljöarbete. Eller kanske snarare hur vi skulle kunnat ha dragit nytta av 30 års erfarenheter.
Visst har vi fått en fördel i en förbättrad miljö, men nu när den kommersiella potentialen ökar enormt då har vi sackat efter i ett internationellt perspektiv. I snart 30 år har vårt samhälle och näringsliv frivilligt, men också i många fall tvingats till att investera enorma belopp för att ligga i framkant av den internationella utvecklingen. Visst har detta också bidragit till att ett flertal av våra stora globala företag t.ex. SKF, ABB, Electrolux etc. har ett försprång, något som förhoppningsvis leder till en förbättrad konkurrenskraft och därmed resultattillväxt.
Men glappet mot de svenska SME-företagen är alltför stort nu när den internationella marknaden inom energi och miljöteknik börjar växa på allvar. Alltför ofta står vi där och bara tittar på när vi plötsligt inser att aktörer i England, Japan, Tyskland, Danmark, USA etc. har tagit initiativet och leder branschutvecklingen inom olika energi och miljöteknikområden. Till stor del har vi i Sverige blivit marginaliserade när pionjärskap och innovationskraft börja bli till affärsmannaskap. Vi saknar våra entreprenörer, de som vågar ta de affärsmässiga initiativen och riskera sin trygghet och kanske lite av sina surt förvärvade inkomster, för att i stället vara med och utmana för att kunna bygga sitt egna lilla(?) imperium. De är dessa hjältar som vi väntar på.
När det gäller kapitalförsörjningen och inte minst medieuppmärksamheten inom energi och miljöområdet så finns det också mycket att tillägga. Till exempel, hur kommer det sig att den amerikanske ambassadören blivit galjonsfiguren inom miljöområdet – i Sverige!? Och varför ökar inte de svenska riskkapitalbolagen sin exponering inom området, när ökningen är tvåsiffrig i vissa av vår konkurrent länder?
Nä, jag tror inte att slaget är förlorat, än finns det mängder av företag med smarta lösningar som skulle kunna klara en internationalisering och därmed spännande tillväxt. Med lite fler entreprenörer, lite mer riskvilligt(!) kapital och framförallt fokusering kring områden där vi fortfarande kan bygga på vår tradition och erfarenhet så skall det nog kunna gå.
Till exempel så kunde våra makthavare hjälpa till med att förenkla processen för företagare att exploatera alla de möjliga former av ”mjuk finansiering” som erbjuds inom området. Till exempel i form av rådgivare eller någon slags intelligent portal. Jag har själv spenderat en oresonligt lång tid att försöka förstå mig på vilka organ som erbjuder olika typer av finansieringar i olika faser, för olika produkter/tjänster för olika marknader. Och då borde jag rimligtvis kunna detta lite bättre än en företagare i Lidköping, som inte kan lägga mer än någon timme på ett sådant arbete… Slumpen avgör.
· Skrivet 08 januari 2008 av Per Grunewald
Kommentarer är stängda för denna artikel.
Jo men, det är ju det jag säger, återväxten inom Svenskt näringsliv är hotad.
— Ove · 17 januari, 22:24 · #
God forskning och teknikkunnande är inte tillräckligt för att bli en vinnare i internationell konkurrens. Någonstans måste en kund också vilja betala för varan. Vad Sverige saknar som många andra har, t.ex. Tyskland när det gäller solceller, Danmark när det gäller vindkraft och USA när det gäller etanol, är en hemmamarknad som vill ha dessa produkter. I dessa länder är efterfrågan skapad genom subventioner vilket givetvis driver marknaden och ökar intresset. Menar politiken allvar med att Sverige ska göra något åt sin goda miljöimage så räcker inte kunskap. Och vill marknaden inte själv betala behövs, oavsett om man gillar det eller ej, stimulanser för att öka intresset.
— Thomas Malmer · 21 januari, 16:23 · #